Tänk alltså!

Päronen har börjat lämna mig ensam två dagar i veckan. Det är jättetråkigt men då har vi ännu roligare när dom kommer hem från sina jobb istället. Jag saknar Henke och kanske kan vi träffas snart. Tänk om Henke inte känner igen mig, usch vad tråkigt. Fast päronen säger att Henke kommer att känna igen oss allihopa. Vi har varit tillsammans så länge så jag hoppas det.
Det är annars ganska bra att vara ensam gök här hemma för jag får all uppmärksamhet av päronen. Varje dag har jag hoppfest på köksbordet och då skrattar dom massor åt mig.
Jag har upptäckt ny god mat. Ny är den inte men för mig är den det. Potatisbullar med lingonsylt. Sylten är bara så god fast päronen trodde inte jag skulle gilla den. Allt som är rött gillar jag. Det bästa är faktiskt hallonsylt och helst på rostad smörgås. Henke och jag brukade äta det tillsammans faktiskt fast nu får jag äta det ensam.
Nu för tiden får jag ofta sitta ute i buren och njuta av solen. Pappa har satt in en massa kvistar och grenar så att jag kan tugga och klättra när jag sitter ute. Jag vill egentligen sitta utanför buren men päronen är lite rädda att jag skall bli rädd och flyga iväg.
Vi näbbas en annan gång!