Olyckor är aldrig roliga

och inte heller halvt hysteriska päron. Jag (Mannfred) skuttade runt på mamma bord och hoppar upp på hennes hand och helt plötsligt börjar hon ropa på pappa. ”Mannfred är alldeles blodig”; ropar hon till pappa och han kommer rusande. ”Vad säger du?”; säger pappa och hjälper mamma att undersöka mig. Pappa är inte bussig alls för han går med mig till hon och sätter på kran och börjar spola min rumpa i vattnet. Jag blir superarg men det struntar han i.
Efter det hemska rumpduschandet så kikar båda päronen på min rumpa och ser vad som hänt. En helt ny fjäder har gått sönder precis på tippen och börjat blöda. Våra vingpennor är alltid blodfyllda tills det har vuxit ut ordentligt. Då sätter hemska pappa mig i buren av alla ställen. Jag som inte ens hade busat något utan bara gjort illa mig. Han sa jag skulle vila ordentligt så att det inte fortsatte att blöda för det är jättefarligt när vi blöder för vi är så små och har väldigt lite blod i kroppen. Fast det gjorde egentligen ingenting för då kunde jag äta allt själv .:)
Det gick bra iaf och det är lite svullet vid rumpan, precis där fjädern börjar komma fram men det går över sa våran doktor i Roslagstull. Mamma ringde dit när dom såg att det var svullet.
Nu skall vi sova så näbbas vi en annan dag.
//Mannfred vid knapparna – igen och fortfarande sur och arg på pappa!