Apa, apa, apa

är allt som mamma tänker på och mig har hon nästan glömt. Fast inte riktigt kanske men sur är jag för inte fick jag vara ute på balkongen i går heller. Det var lite kallt sa hon men det tror jag inte på för det var massor av sol.
Sockerbitar är kuliga men jag får nästan alrig behålla dom för det är farligt säger päronen. Hur kan något så gott vara farligt? Det där fattar inte jag riktigt. Samma med choklad, det får jag inte heller äta men jag älskar choklad.
Päronen har pratat Henke hit och Henke dit och jag tänker men vadå, Henke har det bra där han bor nu. Herr Berts kompis Sessan tycker Henke är urtjusig men hon skulle bara veta hur han skrek högt ibland men jag hakade på fast lite lägre. Ibland var det nästan som att vi tävlade i att vara högst. Kuligast var en gång på jobbet när Henke och jag flög ikapp fram och tillbaka flera gånger. Det var första gången päronen såg Henke flyga inomhus för han flög ute ibland och då fick dom muta honom och det tog nästan hela dagen innan han kom ner från vilket träd han nu satt i.
Äsch, nu skall jag äta kvällsmat så godnatt folkens.