Gökkurs, livsfarligt!

Min ena doktor, Marianne Tornvall, har kurser för gökar och päron. Herr Bert eller Sessy Messy tänkte gå med päronen. Turligt nog bidde det ingen kurs för tänk om det inte liksom bidde gökar mera som gökar är. Mamma skrattade och visade mig artikeln om den busiga gojan som inte lät sin mamma duscha, nästan som Henke när inte pappa fick vara ens i sovrummet utan att Henke stod och slet i hans kläder. Gisses så det var när dom skulle bädda, Henke jagade fötterna så pappa kunde inte bädda utan mamma fick göra det för mamma blev inte jagad av Henke. Henke hade behövt gå på kurs men jag behöver inte gå på kurs. Jag trivs med mitt gökliga liv även om päronen är sura på mig ibland.
Jo, jag har lärt mig öppna mjölkkartonger fast inte som man skall enligt mina, som vanligt, sura päron. Vi åt middag i går och jag började jobba med kartongen och päronen satt bredvid mig men dom sa intentingen förräns efteråt när jag var nästan klar. Det kanske inte bidde så bra för det var två hål så när man hällde mjölk rann det på tre ställen istället för bara ett.
I går ramlade det stora, blöta och vita saker när pappa och jag gick till affären. Pappa sa att det var snö. Ganska skönt att få sitta inanför hans jacka men när vi kom till affären ville jag bara sitta utanför jackan med då fickde inte jag det för man får visst inte ha gökar i affären.
Nu skall jag ta en till chipsbit så jag orkar jobba lite mera. På åternäbbande en annan gång.