Ruggning inte sjukt!

Nervösa päron och massor av prat fram och åter. Mamma vara orolig i minst tre dagar och när pappa sedan höll med om att jag flyger sämre blev det tant doktor och vi fick tid på en gång. Ja vi kommer till Roslagstull och då har dom tagit med sig mitt morgonbajs i en burk och dom är lite oroliga men inte jag. Det var en gullig tjej i receptionen som jag kunde gosa lite med.
Sedan får vi komma in till doktor Marianne som tycker att jag verkar vara pigg och glad. Dom hade tagit av mig selen så jag var lös och ledig i undersökningsrummet. Marianne såg ganska snart att jag hade tappat en av mina fina vingpennor och hade där en möjlig orsak till att jag var lite dålig på att flyga som vanligt och så var det visst en av mina stjärtisar som rymt också. När vi ändå var där tog dom hemska människorna blodprov på mig och DET var inte kul för dom höll mig i en handduk och det gillar inte jag alls. Det gick snabbt med provet. Jag vägde 152 gram på morgonen men jag hann inte riktigt äta frukost som jag brukar göra.
Fin i fjädrarna och bra hull var Mariannes kommentar och senare när proverna var klara sa hon att jag var frisk som en nötkärna. Glada päron åkte hem och dom tyckte det ar tråkigt med avgifterna men glada för jag var frisk. Dom skrattade åt att dom är knäppa men hellre ett besök för mycket än för lite.
Jo, dom frågade om frukt också. Frukt som ligger framme och under vår, höst och vinter är det inga problem ens en hel dag men under sommaren och om maten är i solen då är det inte bra mer än något timme. För en bra tid sa Marianne att en halvdag är aldrig några problem, sommar som vinter.
Nu skall jag visst sova för mamma skall kika på tv.
Näbbar och tjut!
Mannefredde.