Hej, det är jag,

Mannfred. Henning skrev ju inte det jag berättade om mässan. Det var en jättegullig tant/tjej som lånade mig. Hon var jätteledsen för hennes terrorist hade gått bort men hon skulle visst snart få en ny. Hon var jättetrevlig och där fanns två terrorister på mässan fast de var lite större och satt i en stor bur. Jag undrade vad det var för något för Henke är den enda göken jag känner men sedan sa päronen att det var likadana som mig. Kanske kan jag få en fru någon gång tänkte jag och mamma sa likadant till pappa men han sa NEJ. Undrar varför, det kan väl vara kul med två terrorister, eller?
Päronen klagar på mig för de säger att jag börjat gnissla som torra vindrutetorkarblad som åker fram och tillbaka. Vad de menar med det vet inte jag men vissla är väl inte fel, eller?
Ni får ha det så skrivs vi en annan för nu är det sovtajm, de påstår att jag är sur!
Vid knapparna – Mannfred den eviga visslaren.