Här händer inte mycket när

päron krävs för skriverierna. Människor och särskilt päron är ena knäpprötter. Kanske är Hennings nya fru ett bättre päron och tänker sköta sig bättre.
Jag saknar brorsan och vet att päronen också gör det. Lite tråkigt att inte ha brorsan att busa med. Det finns en fördel med att vara solo och det är att JAG får all tid päronen har och jag slipper bråka med Henke om maten och jag slipper bli biten i rumpan också och det gör inget så jag får ha fjädrarna i fred.
Mat är gott och jag höll tydligen på att bli en alldeles egen maträtt förra veckan. Alltid när päronen håller på vid spisen flyger jag dit genast. Jag har fått mycket skäll för det och en gång brände jag mina fötter så kanske borde jag vara rädd men.. En gök är en gök så enkelt är det. Iaf så höll mamma på med en stor kastrull och så fanns det godsaker i den. Snabbt som attan flög jag dit för jag ville ha. Då skrek mamma som en stucken gris och slängde iväg mig, köttet och besticken. Jag hade lyckats landa i kastrullen och kunde ha blivit en del av våran köttsoppa. Som tur var landade jag inte i soppan utan mammas händer fångade upp mig och slängde mig ur kastrullen. Jag brände inte ens mina fötter och det var tur minsann.
Nu tänker jag gå ut i solen. Vi näbbas en annan dag 😉
Mannfred