Flyga är kul men inte nedåt

Tja, ute med pappa när han kom hem från jobbet för att vattna gräsfröna som kanske blir grässtrån och där satt jag och mös (ute hemma får jag oftast var utan varken sele eller bur när päronen är med) och vandrade längs vårt låga staket. Mamma kom och fotade och jag bara njöt, snodde en kvist från rosorna och fortsatte min vandring längs staketet.
Efter ett tag var det lite trist så jag flög och satte mig på altandörren och spanade på pappa när han fyllde på med fler gräsfrön innan vattnadet var klart. Då minnsann såg jag faktiskt ett träd precis bredvid vårat lilla staket och flög dit, det var supernajsigt och jag hade full koll. Pappa blev lite vrenös för det var lite större fåglar i närheten, typ skator och kråkor eller nå´t.
Pappa ropade på mamma och så kom kameran fram igen och så tänkte dom lura ner mig med hinken som dom har gömt mina frön i (jag älskar frön men får alldeles för lite). När pappa hämtade fröhinken så såg jag ett större träd eller åtminstone ett där jag hade bättre utsikt och vips så flög jag dit i stället. Det trädet är precis bredvid våran sida, vid staketet så det var nära och bra.
(Jag sitter lite under mitten åt vänster
och du kan klicka på bilden och se ordentligt)

Det fanns ett superstort problem, det var svårt att flyga nedåt och jag försökte hitta grenar och kvistar att gå hela vägen ner men det fanns alldeles för få sådana så jag lekte lite till där uppe och grejade. Till slut gick pappa och hämtade stegen och en kratta som jag kanske kunde kliva ner på men jag ville hellre leka med den än att kliva och där nedanför höll mamma på att locka mig med fröhinken och jag ville så mycket.
När mamma tänkte hämta skurmoppen med skumgummibotten på då minnsann klev jag ner till pappa och så fick jag äntligen mina frön. Pappa sa att det nog var sista gången jag fick vara sellös där ute för så vill han inte ha det fler gånger. Äsch tycker jag, det var ju supernajsigt ju att sitta där och knipsa av lönnblad och små knoppar och ha världens bästa utsikt.
Jag tror nog att jag skall lyckas få dom att ta med mig ut utan sele även i fortsättning men kanske skall jag inte sätta mig i trädet igen utan stanna och bara njuta av luften under vingarna.
Natti från en tjöttis men nöjdis
Vid pennan, Mannefredde the one and only